Ett sagt ord är för evigt utsläppt. Det finns. Stannar kvar. Mognar. Utvecklas.
Ett ord kan få dig att rodna. Bli glad eller ledsen. Ett ord kan få dig att växa eller trycka ner dig i skoskaften. Ordets makt är ofattbar. Det du sagt kan aldrig någonsin tas tillbaka. Det finns där som ett osynligt mantra som för alltid ligger där och skvalpar runt i ditt inre. Även fast man har hört ett förlåt så finns ordet ändå sagt. Ordet kan få mindre betydelse men det finns alltid sagt i ditt minne.
Häromdagen berömde jag en vän som är fenomenalt kreativ och duktig. Jag sa att jag fullkomligt älskar allt hon gör. Då sa hon: "Tack, det betyder väldigt mkt för mig att du säger det. Jag fick aldrig höra som liten att jag var bra." Då fick hon en kram. Mina sagda ord blev understrukna med en fysisk handling. Hon blev så glad. Jag med. Tänk att mina ord kunde ge henne glädje. Att jag hade makten över att ge henne några ord som för evigt ska finnas i hennes inre. Jag har trott att hon absolut skulle veta hur duktig o fin hon är. Jag och många som känner henne tycker precis det. Man tar för givet att den som är duktig, snygg eller socialt begåvad vet om hon/han är det.
Vi kommer aldrig att sluta behöva varandra. Det kommer alltid att finnas ett behov av att få känna sig fantastisk och bra. Vissa behöver det mer eller oftare än andra. Vi kan väl hjälpas åt att ge beröm o feedback till varandra. Inte ta för givet att det inte behövs.
Jag känner igen mig i min vän. Fast det gäller inte vad jag kan utan vem jag är och hur jag ser ut. För om man som liten varit en udda fågel, en som blivit uttittad, utskrattad och bortstött så har man ett större behov av goda ord. Ibland känns det som om minussidan är så mkt längre än plussidan.
Då känns det bra att få bli omfamnad av fina ord.
Ta vara på tiden. Ge varandra omfamnande ord. Glädje och kärlek.
Du är fantastisk!
