Imorgon är det två veckor sedan jag startade mitt lilla projekt på Facebook, kallat "Sprida kärlek". För er som inte blivit "drabbade" så innebär det att jag varje dag slumpvis drar sex lappar ur en burk. På lapparna finns alla personer jag är vän med på FB och utmaningen är att skicka mina positiva tankar jag har om just de personerna. Detta pågår tills mina vänner är "slut".
Varför gör jag då detta? Jo, jag tror att alla behöver uppmuntran och kärlek. Några vänliga ord. Vare sig du är omgiven av många vänner eller ej. Om du är framgångsrik karriärmässigt eller om livet inte riktigt blev som du hade tänkt dig. Det behövs verbala kramar lite oftare. Inget ont om de fysiska, tvärtom...men ibland är man ju för långt bort för en kram och då kan ett kärleksfullt ord vara just det som betyder mest. Och det är just där magin kommer in.
Jag är rörd till tårar över hur stort det här är. Att jag med så enkla medel som att skicka några ord har fått människor att växa. Att känna sig sedda och glada. Ord som gjort skillnad. Jag är så lyckligt lottad som får vara med om detta. Ni anar inte hur magiskt det är. Att lilla jag kan få betyda något för någon annan. Mission completed! Om mitt liv inte har gett något annat än att jag har fått vara med att sprida positiva tankar så är jag nöjd. Det räcker.
Men det har inte bara varit lätt. Jag vill ju inte att någon ska känna sig påklampad av en förståsigpåare som tror sig veta något om alla sina vänner på FB. För det finns ju en hel del som jag inte alls känner speciellt väl. Hoppas att ni förstår att jag kommer i ödmjukhet. I come in Peace. Jag hoppas det framgår att jag inte alltid tror mig veta hur ni är utan jag talar om hur jag upplever er.
Och det är inte klokt så många fina vänner jag har! Jag går omkring med ett leende på mina läppar varje dag. För jag får ju tänka på er. Alla fina människor med så fina personligheter och begåvningar.
Tack för att ni finns!
Till sist vill jag bara rekommendera att se varandra. Våga kliva ur den trygga zonen o ge varandra komplimanger och uppmuntran. Sprid positiva ord. Och gör det medan dina vänner lever. En vän berättade häromdagen att hennes man hade varit på¨begravning och det hade varit vääääldigt långa tal på minnesstunden efter. Då slogs jag av tanken igen, fick den avlidne höra dessa positiva ord innan hen dog?
När jag var liten hörde jag en sång av Alf Robertsson. Det var väl på Radio Malmöhus antar jag...den heter "Liljor". Undrar om det var den som satte ett frö i mitt hjärta då...här kommer en liten bit av den.
"Här på jorden behövs våra blommor
ett vänligt ord när allt är svart och svårt
Vill du inte ge mig blommor när jag lever
Så kom inte med dem när jag har dött
Kom till mej med dina blommer när jag lever
Och låt mig få njuta av en vår
Vänta inte tills jag e död och borta
Med att då som först strö liljor i mitt hår
Kom till mej med dina blommer när jag lever"
