När jag fyller 100 år!

En klok vän frågade igår:
"Vad skulle du vilja höra om dig själv när du är 100 år gammal i ett tal till dig av folk som kommit för att hylla dig?"

Wow! Vilken fråga...vilka tankar det satte igång.
Först tänker jag på jantevis att inte ska väl jag komma o tro att någon kan tänka så bra tankar om mig. Se'n slår jag knock-out på Jante o inser att jag faktiskt har världens chans. En otrolig möjlighet att styra mitt liv dit jag vill. För om jag vill att man ska minnas mig som en glad skit, så måste jag ju sätta igång med att vara glad. Det jag vill att människor ska tycka om mig kan jag faktiskt få dem att tycka. 
Wow! igen...

Jag kommer ihåg en kurs som Arbetsförmedlingen o Försäkringskassan en gång skickade mig på. En kurs där jag skulle hitta mig själv, både personligt o yrkesmässigt. Vem är jag? Vem hade jag blivit efter att livet tog en ny vändning rent fysiskt? En gång fick vi en hemläxa där vi skulle be några av våra vänner skriva ner tre saker som kännetecknar oss själva. Jag minns att jag något nervöst bad mina väninnor om hjälp på den tjejmiddag jag faktiskt skulle gå på samma kväll som läxan gavs. Hjälp! Nu skulle det uppdagas vad jag var för en filur. Vad som sas eller skrevs den kvällen låter jag vara osagt. Men jag blev både rörd, generad o otroligt glad av det som kom fram. Nu var det ju inte bara detta jag ville ha sagt med detta blogginlägg...nej, det slog mig tidigare idag att det inte hade varit lika läskigt att fråga vad folk tycker om mig om jag hade levt efter 100-årsfrågan jag fick igår.

Jag älskar verkligen personlig utveckling. Det är spännande att förändras. Fast en del av mig kommer alltid att vara densamma. Andra delar kommer jag att förändra. För jag vet hur jag vill att ni minns mig på min 100-årsdag. Förhoppningsvis har ni läst mig rätt. 

Så nu bollar jag över frågan från min kloka vän till dig: "Vad skulle du vilja höra om dig själv när du är 100 år gammal i ett tal till dig av folk som kommit för att hylla dig?" Ta chansen! Skriv manus till ditt eget liv. Och du...glöm inte att kasta ut Jante!

PS. Tack till min kloka vän för att du gav mig en aha-upplevelse!!!

Den ständiga balansen

Situation A: - Hjälp, vad jag är godissugen!
Lösning:
Nr 1: Jamen, varsågod ät den där chokladbiten - lev livet...imorron kan du vara död!
Nr 2: Nej, inte ska du väl äta den där chokladbiten - du vill väl inte gå upp i vikt!?

Situation B: - Åh, vad jag har ont idag!!!
Lösning:
Nr 1: Lilla gumman, vad du kämpar, du behöver verkligen lite lindring. Här! Ta en värktablett så
         får du en paus ifrån smärtan.
Nr 2: Allvarligt, du får väl stå ut med lite värk...så farligt är det ju inte. Du kan ju inte knapra
         tabletter så fort det är något.

Situation C: - Usch, så stökigt det är i köket!
Lösning:
Nr 1: Bry dig inte om det. Det är en ny dag imorgon, då kan du ta hand om det. Nu kan du gå o lägga
         dig för du behöver ju sova.
Nr 2: Men...hallå!!! Du kan väl inte gå o lägga dig nu!!! Disken blir ju helt intorkad o det kommer att
         lukta vedervärdigt om du inte tar hand om köket nu. Och tänk så skönt du kommer att sova när
         du har röjt undan allt i köket. Lite till kan du.

Ja, situationerna kan radas upp. Ämnena är många, men samvetet det samma. Fast ändå inte. Det gäller att prioritera rätt. Ibland är det lättare, som till exempel situation C med köket. Jag har verkligen förändrats med åren. Idag kan jag faktiskt gå o lägga mig med ett stökigt kök o tänka att det ju faktist är en dag imorgon också. Anticimex står oftast inte med skyddsdräkt o saneringsspruta o knackar på dörren morgonen efter. Det är inte radioaktivt avfall vi pratar om. Bara lite intorkade flingor o småflugor som envist surrar runt paradiset som en gång var min diskho.
"Just nu, vill jag leva...just nu, vill jag känna..." Mindfulness à la Tomas Ledin ;)
Just nu vill jag vara med mina barn. Prata med min man. Göra det där armbandet. Gå den där promenaden. För just nu är det enda jag vet. Imorgon kan det vara försent. Jag tror att jag har lärt mig vilka saker som "måste" göras o vilka som kan vänta. Vilka saker som är mina krav o vilka som är plikter. Som att gå till jobbet enligt schema o betala räkningarna i tid. Så'nt är verkligen viktigt.
Men att eliminera varenda liten smula o vattendroppe från diskbänken känns ganska oviktigt ur ett världsfredsperspektiv.

Min brottningskamp fortsätter. Ska jag? Ska jag inte? Vad vill jag? Vad vill jag inte? Varför?
Om jag lever livet passionerat o känslomässigt, vad vinner jag? Vad förlorar jag?
Det är mitt liv. Min kropp. Mina tankar. Ingen är precis som jag. Alltså finns det ingen mall. Inget rätt eller fel för mig i jämförelse med andra. Det är ju som att jämföra äpplen med päron. Båda frukter men så olika ändå. Vi är människor, lika men ändå olika. Du har rätten att vara just du. Jämför inte med andra. Hitta din väg. Dina mått. Dina upplevelser. Ingen är som du. Dina erfarenheter har lett dig till den plats du är idag. Därför agerar du utifrån det. Ingen vet hur det är att vara du. Stå rak i ryggen o välj det du vill, som passar dig.

Heja oss alla & Gott nytt år!!!

Hmm...ska jag ta den där chokladbiten nu???