Idag fick vi ett fantastiskt besök i butiken där jag jobbar. Det var några otroligt glada tjejer o killar som så härligt spontant sa vad de tyckte om allt. De var verkligen en kick för mig. En av tjejerna skulle handla o sa vid kassan: "Det blir bra det här!" Även fast hon inte riktigt hittat det hon ville ha. Sedan när min kollega plockade fram det hon egentligen hade letat efter så utbrast hon lyckligt: "BINGO!!!" Sedan fortsatte hon: "Vilken tur jag har!" Flera gånger sa hon samma sak. "Vilken tur jag har!" Ögonen lyste, kroppen signalerade lycka o orden bekräftade känslorna.
Medan denna tjej stod i kassan så passade hennes kompis på att dansa runt lite på golvet. Han nynnade lite o gjorde en liten piruett. "KRASCH!" Hoppsan, en liten ljuslykta for i golvet. Men vad gjorde det? Jag lovade honom att det inte var någon fara. Det är så'nt som händer. Han såg skamsen ut men han trodde på mig o gick med lätta steg ut ur affären.
Jag tror att dessa ungdomar hade Downs syndrom. Det spelar faktiskt ingen roll. De är mina förebilder hur som helst. Mitt mål i livet är att så långt det är möjligt följa mitt hjärtas röst. Att säga det som ramlar in på hjärnkontoret. Att kunna vara så spontan o glad som dessa fina tjejer o killar.
Häromdagen knackade det på dörren hemma hos mig. Det var en vän som kom med en jättefin blomma för att visa att hon o hennes familj tänkte på oss i vår sorg över en närståendes bortgång. Det var så otroligt fint gjort. Jag blev alldeles varm i hjärtat. Hon hade följt sitt hjärtas röst o ville uppmuntra. Så rätt. Så modigt. För det krävs mod att vara spontan. Man måste våga göra bort sig. I detta fall var ju inte den risken så stor, men ibland så kan spontana infall inte riktigt falla i god jord. Men hellre nio fullträffar o ett klavertramp än ingen glädje alls.
Just nu tänker jag speciellt på tre vänner. Helt olika situationer o behov. Men deras "öden" värker i mitt hjärta. Jag känner mitt hjärtas röst. Jag vill visa min omtanke o det kommer jag att göra. Dessa tre vänner kommer på ett eller annat sätt få min värme i veckan som kommer. Jag hoppas jag hittar rätt. Jag vill göra skillnad.
Vad säger ditt hjärta? Vågar du följa rösten?
Lycka till!
Kram
söndag 26 maj 2013
fredag 17 maj 2013
Ett ljus i natten
Om jag någon gång har gjort dig ledsen...FÖRLÅT!
Har jag sårat dig...FÖRLÅT!
Gjort dig besviken...FÖRLÅT!
Blev det inte som du tänkt dig...FÖRLÅT!
Livet är en skör tråd. Som den tunnaste av silkestrådar. Skimrande vacker i sin enkelhet men så förödande tunn. På mindre än en sekund kan den gå av.
Vi balanserar på denna tunna tråd. Ibland faller vi. Flyger handlöst mot marken. Livet passerar revy. Men så plötsligt fångas vi upp av ett fantastiskt nät. Vi slungas upp i luften igen. Upp på den tunna linan. Ett tag till. Ibland gungar det onödigt mkt men vi lyckas oftast hitta balansen igen. Det gäller att inte släppa fokus på målet. Inte titta ner. Ner på alla faror som lurar under oss. Lyfta blicken o tänka positivt...JAG SKA KLARA DET!
Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland brister tråden/linan o vi faller utan skyddsnät.
Jobbade en sommar på ett gruppboende för hjärnskadade. En otroligt fin, men tuff sommar. Gränsen mellan mig o andra som fått livet förändrat, suddades ut. På ett ögonblick kunde allt gå fel.
Vi kan kalla honom Konrad, Sixten eller Henning...han var ung, lovande o väldigt uppskattad av tjejer. En riktig Don Juan. Han älskade att åka motorcykel. Ända till han kraschade.
På mindre än en sekund.
Allt togs ifrån honom. Halva kroppen förlamad. Inget tal. Ingen motorcykel. Inga brudar. Ingenting mer än en säng med elhiss, rullstolar, dregel o missförstånd. För orättvisan lät honom behålla intellektet men tog ifrån honom kroppsfunktionerna.
Allt kan gå så fort.
Det är dags att samla ihop sig nu. Fokusera på det som är viktigt. Jag höjer min blick. Söker dina ögon. Vill se att allt är bra. Jag vill leva här o nu tillsammans med dig o dig o dig o DIG! Låt oss vara vänner så mkt det går. Vara rädda om varandra. Säga hej till personer vi aldrig sagt hej till förut. Överraska både oss själva o andra med att göra nytt.
Livet går alldeles för fort. Livet blir inte alltid som man tänkt sig. En dag är det slut.
Jag tänder ett ljus för dig!
Vem du än är.
Hur du än mår.
Jag tänker på dig...
Kram
Har jag sårat dig...FÖRLÅT!
Gjort dig besviken...FÖRLÅT!
Blev det inte som du tänkt dig...FÖRLÅT!
Livet är en skör tråd. Som den tunnaste av silkestrådar. Skimrande vacker i sin enkelhet men så förödande tunn. På mindre än en sekund kan den gå av.
Vi balanserar på denna tunna tråd. Ibland faller vi. Flyger handlöst mot marken. Livet passerar revy. Men så plötsligt fångas vi upp av ett fantastiskt nät. Vi slungas upp i luften igen. Upp på den tunna linan. Ett tag till. Ibland gungar det onödigt mkt men vi lyckas oftast hitta balansen igen. Det gäller att inte släppa fokus på målet. Inte titta ner. Ner på alla faror som lurar under oss. Lyfta blicken o tänka positivt...JAG SKA KLARA DET!
Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland brister tråden/linan o vi faller utan skyddsnät.
Jobbade en sommar på ett gruppboende för hjärnskadade. En otroligt fin, men tuff sommar. Gränsen mellan mig o andra som fått livet förändrat, suddades ut. På ett ögonblick kunde allt gå fel.
Vi kan kalla honom Konrad, Sixten eller Henning...han var ung, lovande o väldigt uppskattad av tjejer. En riktig Don Juan. Han älskade att åka motorcykel. Ända till han kraschade.
På mindre än en sekund.
Allt togs ifrån honom. Halva kroppen förlamad. Inget tal. Ingen motorcykel. Inga brudar. Ingenting mer än en säng med elhiss, rullstolar, dregel o missförstånd. För orättvisan lät honom behålla intellektet men tog ifrån honom kroppsfunktionerna.
Allt kan gå så fort.
Det är dags att samla ihop sig nu. Fokusera på det som är viktigt. Jag höjer min blick. Söker dina ögon. Vill se att allt är bra. Jag vill leva här o nu tillsammans med dig o dig o dig o DIG! Låt oss vara vänner så mkt det går. Vara rädda om varandra. Säga hej till personer vi aldrig sagt hej till förut. Överraska både oss själva o andra med att göra nytt.
Livet går alldeles för fort. Livet blir inte alltid som man tänkt sig. En dag är det slut.
Jag tänder ett ljus för dig!
Vem du än är.
Hur du än mår.
Jag tänker på dig...
Kram
söndag 5 maj 2013
Vissa insikter kommer om natten!
Nu får det vara slut. Eller i alla fall är det dags att ta en paus. Och nej...jag tänker INTE lämna min käre make! Jag tänker göra slut med sociala medier i en vecka...till att börja med i alla fall.
(Fast det handlar såklart om att göra uppehåll inte att bryta helt för det klarar jag nog inte ;) )
Jag finner stort nöje av att följa vänner, släkt o bekanta via Facebook, Instagram eller via bloggar...oftast. Men ibland tappar jag fokus som ni kanske har förstått om ni har läst andra inlägg här på bloggen. Jag faller för dåliga tankar om mig själv eftersom jag ständigt matas med hur andra har det o hur bra det går för andra. Visst förstår jag att det inte alltid är en rättvis bild som målas upp...för vem vill läsa om gråt o tandagnisslan varje dag? Jag vet att köttbullarna bränner vid ibland, att halloumiosten ramlar ner i glöden o att håret har kluvna toppar emellanåt och det är inte bara hos mig det händer. JAG VET!
Jag tror inte att jag mår bra av att ständigt uppdateras av hur det är eller hur det går för andra.
Hur går det för mig? Alternativet kan ju givetvis vara busenkelt...man behöver ju inte gå in på Facebook en gång i halvtimmen för att se om det hänt något världsomvälvande i hemmen eller i träningslokalen. Det är väl bara att låta bli. Javisst är det så. Men det är som ett tics...jag kollar på telefonen så fort det blir lite dötid...i reklampausen på TV, i kön på Apoteket eller på toa...och JA JAG HAR MED MIG MOBILEN IN PÅ TOA! ;) Men nu ska jag avgifta mig. Skaffa distans o ge livet en chans. Och mig själv en ärlig chans att andas o vara stolt över den jag är utan att ens ge mig möjligheten att låta felaktiga jämförelser smita in genom dörren till mitt hjärta.
Jag ska ta bort källan till eventuell störning i mitt arbete med mig själv. För det är så jag upplever det emellanåt...som att ständigt bli störd under arbetet. Man kan ju tycka att jag efter 41 års livserfarenhet borde veta bättre än att vara så påverkbar men...nä, det verkar inte så.
Jag går en spännande vecka till mötes...vad ska hända med mitt liv i socialamedierskuggan? Vill du möta mig IRL så slå mig en pling eller skriv ett sms. Ni som känner mig vet hur ni kan få tag på mig. Ni andra kan bara passa på att njuta av tystnaden när Tess checkat ut ;)
Lev väl!
Kram
onsdag 24 april 2013
Fisljummen!
Det är fascinerande det där med att vara halvtidssjukskriven. Att vara sjuk halva tiden av sitt liv. Hur löser man det egentligen? Innebär det att man är sjuk 3 1/2 dag/vecka eller 12 timmar varje dygn? Att man liksom föräldrar med delad vårdnad om barnen byter mitt i veckan. Eller innebär det att exakt kl 20 varje kväll så blir jag sjukskriven fram till kl 08.00 nästa dag?
Nä, så funkar det ju inte. För om det vore så hade min kropp varit en robot o vad jag vet så finns det inga sjukskrivna robotar. De jobbar på tills delarna blir förslitna se'n byts delarna ut eller hela roboten för den delen. Verkar inte speciellt roligt att vara robot. I så fall hade jag legat på skroten för länge se'n ;)
Jag kan bara stilla konstatera att det tyvärr är så att jag är halvtidssjuk HELA tiden. För jag kan må hur bra som helst när jag är ledig vilket borde innebära att jag är frisk. Men en annan dag när jag ska jobba så slår fibromyalgin till med full kraft o jag känner mig mer sjuk än lämpligt på arbetet. Vad ska man göra då? Ja, det finns så klart inget annat att göra än att bita ihop o jobba på.
Jag försöker använda min "fritid" så bra som möjligt. Jag sover, tränar o går till sjukgymnast. Men hur jag än försöker lägga upp taktiken med att vila o ta hand om mig så funkar det ju inte att tro att resten av tiden ska fungera friktionsfritt. Min "halvtidssjuka" är som en ständig följeslagare, en skugga som aldrig lämnar mig. Som en bil med maxfart på 260 km/h som aldrig någonsin kan köra fortare än 130 km/h.
Det är svårt att vara både och. Både frisk o sjuk. För frisk för att vara sjuk o för sjuk för att vara frisk. Mitt i mellan i mellanmjölkens land. Och för en så'n som jag som vill ha klara besked är detta det värsta scenariot...att vara ljummen. Varken kall eller varm...fisljummen. Ja eller nej. Det är därför jag så ofta gör min omgivning besviken. Fråga mina söner...de har verkligen fått sin beskärda del av grusade planer. Jag lovar saker för att jag vill. Jag bryter löftena för att jag inte kan. Men jag har den goda turen att ha söner som älskar mig ändå...på HELTID!!! :)
Så jag är 50% frisk, 50% sjuk men 100% älskad!
Kramar från en fisljummen! ;)
Nä, så funkar det ju inte. För om det vore så hade min kropp varit en robot o vad jag vet så finns det inga sjukskrivna robotar. De jobbar på tills delarna blir förslitna se'n byts delarna ut eller hela roboten för den delen. Verkar inte speciellt roligt att vara robot. I så fall hade jag legat på skroten för länge se'n ;)
Jag kan bara stilla konstatera att det tyvärr är så att jag är halvtidssjuk HELA tiden. För jag kan må hur bra som helst när jag är ledig vilket borde innebära att jag är frisk. Men en annan dag när jag ska jobba så slår fibromyalgin till med full kraft o jag känner mig mer sjuk än lämpligt på arbetet. Vad ska man göra då? Ja, det finns så klart inget annat att göra än att bita ihop o jobba på.
Jag försöker använda min "fritid" så bra som möjligt. Jag sover, tränar o går till sjukgymnast. Men hur jag än försöker lägga upp taktiken med att vila o ta hand om mig så funkar det ju inte att tro att resten av tiden ska fungera friktionsfritt. Min "halvtidssjuka" är som en ständig följeslagare, en skugga som aldrig lämnar mig. Som en bil med maxfart på 260 km/h som aldrig någonsin kan köra fortare än 130 km/h.
Det är svårt att vara både och. Både frisk o sjuk. För frisk för att vara sjuk o för sjuk för att vara frisk. Mitt i mellan i mellanmjölkens land. Och för en så'n som jag som vill ha klara besked är detta det värsta scenariot...att vara ljummen. Varken kall eller varm...fisljummen. Ja eller nej. Det är därför jag så ofta gör min omgivning besviken. Fråga mina söner...de har verkligen fått sin beskärda del av grusade planer. Jag lovar saker för att jag vill. Jag bryter löftena för att jag inte kan. Men jag har den goda turen att ha söner som älskar mig ändå...på HELTID!!! :)
Så jag är 50% frisk, 50% sjuk men 100% älskad!
Kramar från en fisljummen! ;)
torsdag 18 april 2013
I huvudet på en apotekare???
"Du vet att du inte kan köpa värkmedicinen med rabatt, va!?"
säger apotekaren o tittar på mig med föraktfulla ögon. "Din medicin ska inte vara slut än!"
Så får jag stå där igen med skammen över att inte kunna tygla mig. Jag ger upp för lätt. Jag borde ju inte äta värktabletter. Jag skulle ju sluta...trappa ner.
Jag som inte jobbar mer än 25% borde ju inte ha ont. Jag som har så mkt tid att pilla mig i naveln o bara lata mig. Jag som tränar så mkt borde verkligen inte må så dåligt.
Om de bara visste att..
...varje gång jag hämtar ut medicin känns som ett nederlag.
...jag inget annat vill än att vara normalt fungerande
...jag sliter som ett djur oftast utan att va rädd om mig
...jag tar tabletter för att inte vill förstöra för andra
...jag ibland bara vill försvinna bort från allt
Men oftast är jag glad, lycklig o skrattar, för livet är ju så härligt!
Torsdagskram
Tess
säger apotekaren o tittar på mig med föraktfulla ögon. "Din medicin ska inte vara slut än!"
Så får jag stå där igen med skammen över att inte kunna tygla mig. Jag ger upp för lätt. Jag borde ju inte äta värktabletter. Jag skulle ju sluta...trappa ner.
Jag som inte jobbar mer än 25% borde ju inte ha ont. Jag som har så mkt tid att pilla mig i naveln o bara lata mig. Jag som tränar så mkt borde verkligen inte må så dåligt.
Om de bara visste att..
...varje gång jag hämtar ut medicin känns som ett nederlag.
...jag inget annat vill än att vara normalt fungerande
...jag sliter som ett djur oftast utan att va rädd om mig
...jag tar tabletter för att inte vill förstöra för andra
...jag ibland bara vill försvinna bort från allt
Men oftast är jag glad, lycklig o skrattar, för livet är ju så härligt!
Torsdagskram
Tess
måndag 15 april 2013
Slutet är nära!
Det är med avgrundsdjup sorg o smärta jag konstaterar att jag måste göra ett val.
Jag måste antingen säga upp mig från mitt älskade jobb eller förlora 3-4 tusen i månaden som jag får i fas 3.
Det finns inget mellanting. Ingen barmhärtighetszon. I den fyrkantiga världen finns det inte plats för runda former. Jag förlorar hur jag än gör.
Jag har kämpat så för att komma till den plats jag är nu. Envishet o en massa, massa jäklar anamma. Ska det vara slut nu?
"Vi ska hjälpa dig så du får ett bättre jobb! En arbetsplats som kan ge dig mer tid." säger Arbetsförmedlingen.
Vad de inte förstår hur extremt värdefullt det jobbet är som jag redan har...även om det är på bara 25% plus all eventuell extratid i högsäsong o semestrar mm.
Det är så mkt mer än att stå i butik o sälja hobbymaterial. Det är ju JAG!!! Jag säljer det jag tror på. Min livsstil, mitt engagemang o min själ.
Snart har jag gråtit en ocean.
Vad ska jag göra??? Leva på min dröm fast i trasiga kläder för nya lär jag ju inte ha råd med om jag satsar på vad hjärtat vill.
Känner mig alldeles stum. Förlamad. Och oerhört trött.
Jag måste antingen säga upp mig från mitt älskade jobb eller förlora 3-4 tusen i månaden som jag får i fas 3.
Det finns inget mellanting. Ingen barmhärtighetszon. I den fyrkantiga världen finns det inte plats för runda former. Jag förlorar hur jag än gör.
Jag har kämpat så för att komma till den plats jag är nu. Envishet o en massa, massa jäklar anamma. Ska det vara slut nu?
"Vi ska hjälpa dig så du får ett bättre jobb! En arbetsplats som kan ge dig mer tid." säger Arbetsförmedlingen.
Vad de inte förstår hur extremt värdefullt det jobbet är som jag redan har...även om det är på bara 25% plus all eventuell extratid i högsäsong o semestrar mm.
Det är så mkt mer än att stå i butik o sälja hobbymaterial. Det är ju JAG!!! Jag säljer det jag tror på. Min livsstil, mitt engagemang o min själ.
Snart har jag gråtit en ocean.
Vad ska jag göra??? Leva på min dröm fast i trasiga kläder för nya lär jag ju inte ha råd med om jag satsar på vad hjärtat vill.
Känner mig alldeles stum. Förlamad. Och oerhört trött.
tisdag 9 april 2013
Jag måste vara dum i huvudet!
Gång på gång hamnar jag i samma läge. Undrar om det finns något annat sätt än att enträget påminna sig själv om sanningen, för den kommer sannerligen inte automatiskt. Att tjata på mig om o om igen som vore jag en trotsig 4-åring som lever i sin egna lilla värld. En värld fylld av farliga krokodiler under sängen o hiskeliga monster i garderoben. Spelar ingen roll hur logiskt det förklaras att krokodiler inte klarar överlevnaden under en dammsamlande säng eller att monstrena dagtid fyller sin funktion som kläder på min kropp.
Om man inte älskar sig själv så är det omöjligt att älska någon annan. Utan att se på sig själv med kärleksfulla ögon så kan man inte omfamna en annan människas förträfflighet eller framgångar.
Varför ska det vara så svårt att fatta att jag är bra som jag är???
Jag tror att det till stor del beror på att jag dagligen fylls av en massa "krav" på hur jag ska vara o hur jag ska se ut. Just nu svämmas media över av reklam o reportage som berättar "sanningen".
"Ät sågspån så blir du smal!" "Köp senaste mobilen så kommer du aldrig mera att ha fritidsproblem!" "Använd nya schampot med antismutsformula och multimegaboostpower som gör att håret aldrig mera ligger platt på huvudet!"
Se'n har vi alla människor som så fantastiskt har gått ner 50 kg i vikt på fyra månader tack vare tre timmars träning per dag samt en diet på bara morötter o tång. "Och det var såååå enkelt!"
Nä, nu ljuger jag...OK! Förlåt! ;)
Fokus, var det!
Så här ska det vara ju....! Tack Bo Kaspers Orkester!!!
"En stjärna av guld, det borde jag ha.
För det jag klarat av, att jag gjort det så bra.
Den resa jag gjorde, borde ingen få göra.
En stjärna av guld, det borde jag ha!
Jag är vacker ikväll.
Kan ingen se att jag är vacker ikväll?
Vacker ikväll.
Kan ingen se att jag är vacker ikväll?
Jag kan vara stolt, det borde jag va.
Var nere på noll, men jag kom tillbaks.
Att vända sig om fastän det gör så ont.
Jag tar det från början, jag kan vara stolt!
Jag är vacker ikväll.
Kan ingen se att jag är vacker ikväll?
Vacker ikväll.
Kan ingen se att jag är vacker ikväll?
Tar på mig nå't jag tycker om, så andra människor ser sig om
o önskar att du vore dom.
Jag är vacker ikväll.
Kan ingen se att jag är vacker ikväll?
Vacker ikväll.
Kan ingen se att jag är vacker ikväll?
Du borde tycka om mig...
Du borde tycka om mig...
Du borde tycka om mig..."
* * *
* * * *
* *
Sådärja! En stjärna till mig o en till dig...o dig...o dig...o dig...som också är en fantastisk människa! Så det så!
Kram
från
Toktess
Om man inte älskar sig själv så är det omöjligt att älska någon annan. Utan att se på sig själv med kärleksfulla ögon så kan man inte omfamna en annan människas förträfflighet eller framgångar.
Varför ska det vara så svårt att fatta att jag är bra som jag är???
Jag tror att det till stor del beror på att jag dagligen fylls av en massa "krav" på hur jag ska vara o hur jag ska se ut. Just nu svämmas media över av reklam o reportage som berättar "sanningen".
"Ät sågspån så blir du smal!" "Köp senaste mobilen så kommer du aldrig mera att ha fritidsproblem!" "Använd nya schampot med antismutsformula och multimegaboostpower som gör att håret aldrig mera ligger platt på huvudet!"
Se'n har vi alla människor som så fantastiskt har gått ner 50 kg i vikt på fyra månader tack vare tre timmars träning per dag samt en diet på bara morötter o tång. "Och det var såååå enkelt!"
Nä, nu ljuger jag...OK! Förlåt! ;)
Fokus, var det!
Så här ska det vara ju....! Tack Bo Kaspers Orkester!!!
"En stjärna av guld, det borde jag ha.
För det jag klarat av, att jag gjort det så bra.
Den resa jag gjorde, borde ingen få göra.
En stjärna av guld, det borde jag ha!
Jag är vacker ikväll.
Kan ingen se att jag är vacker ikväll?
Vacker ikväll.
Kan ingen se att jag är vacker ikväll?
Jag kan vara stolt, det borde jag va.
Var nere på noll, men jag kom tillbaks.
Att vända sig om fastän det gör så ont.
Jag tar det från början, jag kan vara stolt!
Jag är vacker ikväll.
Kan ingen se att jag är vacker ikväll?
Vacker ikväll.
Kan ingen se att jag är vacker ikväll?
Tar på mig nå't jag tycker om, så andra människor ser sig om
o önskar att du vore dom.
Jag är vacker ikväll.
Kan ingen se att jag är vacker ikväll?
Vacker ikväll.
Kan ingen se att jag är vacker ikväll?
Du borde tycka om mig...
Du borde tycka om mig...
Du borde tycka om mig..."
* * *
* * * *
* *
Sådärja! En stjärna till mig o en till dig...o dig...o dig...o dig...som också är en fantastisk människa! Så det så!
Kram
från
Toktess
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)