Slutet är nära!

Det är med avgrundsdjup sorg o smärta jag konstaterar att jag måste göra ett val.
Jag måste antingen säga upp mig från mitt älskade jobb eller förlora 3-4 tusen i månaden som jag får i fas 3.
Det finns inget mellanting. Ingen barmhärtighetszon. I den fyrkantiga världen finns det inte plats för runda former. Jag förlorar hur jag än gör.

Jag har kämpat så för att komma till den plats jag är nu. Envishet o en massa, massa jäklar anamma. Ska det vara slut nu?

"Vi ska hjälpa dig så du får ett bättre jobb! En arbetsplats som kan ge dig mer tid." säger Arbetsförmedlingen.
Vad de inte förstår hur extremt värdefullt det jobbet är som jag redan har...även om det är på bara 25% plus all eventuell extratid i högsäsong o semestrar mm.

Det är så mkt mer än att stå i butik o sälja hobbymaterial. Det är ju JAG!!! Jag säljer det jag tror på. Min livsstil, mitt engagemang o min själ.

Snart har jag gråtit en ocean.

Vad ska jag göra??? Leva på min dröm fast i trasiga kläder för nya lär jag ju inte ha råd med om jag satsar på vad hjärtat vill.

Känner mig alldeles stum. Förlamad. Och oerhört trött.