Det är tur för er alla att jag inte brukar svära. För hade jag gjort det så hade jag svurit nu så solen gått i moln, fåglarna slutat att kvittra o löven ramlat ner från träden i förtid.
JAG ÄR SÅ ARG! LEDSEN! FRUSTRERAD!
Idag hade jag äntligen tid hos min sjukgymnast. Min räddning i livet. En barmhärtig samarit som hjälper min kropp att åter fungera. Hela kroppen skriker efter hjälp. Precis då bestämmer sig vår bil för att inte starta. Inte ett enda litet motorljud. Bara ett litet klickande o en suck från plåtskrället. Med ens förstår jag att dagen inte alls blir som jag har tänkt mig. Det är ingen idé att försöka få igång bilen m startkablar för jag missar ändå tiden hos sjukgymnasten. Ringer o lämnar återbud. Ber om en ny tid. Jodå, det finns...DEN 11 OKTOBER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hur sjutton ska jag överleva till dess??? Det är här jag bryter ihop. Blir så ledsen. Men vad tjänar det till? Mina tårar ger mig ändå ingen ny tid eller får tiden att gå fortare till den 11 oktober. Så det är bara att torka tårarna o acceptera läget. Gilla läget? Nä, aldrig i livet!
Som en livets ironi är att jag förbannat den gamla Forden som nästan bestod av mer rost än vinröd metalliclack o vars underrede närmast skulle passat som durkslag. Igår skrotade vi den. Idag hade den varit min räddning. För trots att den blev underkänd på senaste besiktningen o massor hade behövt göras på den så hade den bergis startat på ett kick som den alltid gjort. Men nu startar den varken här eller där. Nu har den rullat ut från vår gård för sista gången för att brumma iväg till den eviga bilvilan. Tänk om vi ändå hade väntat med att skrota den till nästa vecka. Tänk om. Fast nä, det gör ju varken från eller till med denna tanke heller. Jag sitter fortfarande hemma i min soffa o deppar.
"Självklart klarar vi oss med en bil!" har jag sagt om o om igen när vi lagt upp planerna för framtiden. "Det kommer att gå bra!" Ja, det gör det säkert...men stopp ett tag! Menade jag då bara en bil i taget? För nu har vi ju noll bilar som rullar helt plötsligt. Ja, ja...nu har jag satt igång batteriladdare så vi får igång vår döda bil o kan åka o köpa ett nytt hjärta till den. Undrar om jag kan köpa en ny rygg samtidigt till mig då också!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar