Den som känner mig vet att jag lever genom och i musiken alltid. Jag lyssnar på musik morgon, middag o kväll. När jag pysslar, tränar eller lagar mat. Tillsammans med familjen, vännerna eller alldeles ensam. Musiken är min bästa vän. Den hjälper mig att gråta, den får mig att le, får mitt kärleksfulla hjärta att svämma över eller ger mig en spark i baken till att göra något jag borde.
Musiken gör tidsresor möjliga. På en sekund, på första tonen kan jag slungas långt bak i tiden eller bara en vecka eller två. Människor, platser o dofter uppfyller mitt sinne igen. Musiken får mig att drömma, längta o hoppas. Med musiken blir jag en globetrotter. Jag reser genom livet med min vän.
1977 sjöng ABBA:
"Thank you for the music, the songs I'm singing
Thanks for all the joy they're bringing
Who can live without it, I ask in all honesty
What would life be?
Without a song or a dance what are we?
So I say thank you for the music
For giving it to me "
Jag kunde inte ha uttryckt mig bättre än så. Tack Björn o Benny för det! :)
Idag har återfunnit en gammal vän. Peter Le Marc har sjungit för mig hela eftermiddagen i min pysselvrå. Det var ett tag se'n jag hörde "Starkare än ord". Ett tag kunde man höra den jämt på radion o då tappade den i sitt värde. Nu upptäckte jag på nytt styrkan i låten. Just idag gav denna mig precis det jag behövde höra. Så här är texten mot slutet:
"Du bär ett ok på dina axlar
Du bär en skuld som inte tillhör dig
Och tvivel siktar mot din tinning
Så höj din blick och se att du har mig
Dina våndor ska snart lätta
Så ge din själ en smula ro
Du har ett språk du inte känner
Så mycket starkare än ord
Så mycket starkare än ord"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar